Siirtolaisuusinstituutin ylläpitämään siirtolaisrekisteriin on lisätty uusi tietokanta, jossa on tietoja yli 1 500:sta Ruotsin ns. kaski- eli metsäsuomalaisesta 1500- ja 1600-luvuilta. Tietokanta perustuu professori Veijo Saloheimon tutkimuksiin.
Alla oleva lyhyt tietokannan kuvaus on poimittu Saloheimon ruotsinkielisestä artikkelista. Koko 26-sivuisen artikkelin voit ladata seuraavalla linkillä:
Suomenkielisiä kuvauksia metsäsuomalaisista löytyy helposti internetistä esim. hakusanoilla metsäsuomalaiset tai kaskisuomalaiset, alla kaksi linkkiä:
Veijo SaloheimoFörsöket att identifiera svedjefinnarnas ursprung
i Finland
Databasen om svedjefinnar är ett försök att genom svenska släktforskarnas prestationer och med finska källor som bakgrund granska en del av finnarnas flyttning till Sverige. Metoden innehåller flere osäker-hetsfaktorer, framför allt det snäva urvalet av dopnamn: i källor finns alltför många Påhl Anderssöner osv. för att dra fasta slutsatser. Mer sällsynta namn eller kombinationer finns alls inte eller senare än ankomstdateringen. Helt säkert är också, att en del av utvandrare och en annan del av inflyttare fattas i källor - uppgifterna från avrese- och ankomstorterna möter av förutnämnda skäl inte varandra.
Vi kan dock konstatera, hur omständigheterna i Finland ökade eller förminskade utflyttningen - som i Sverige syns som inflyttning. För det andra stiger Storsavolax fram av utflyttningsområden som tätast bebodd. Rautalampi socken har njutit beröm som förnämsta födelseort av skogsfinnar, men det härstammar från tiden då största delen av Mellersta Finland tillhörde den. Från kyrkan mättes till östra gränsen i Tallivirta ström 200 meter, till västra gränsen i Kyyjärvi 20 mil! Den dåvarande Rautalampis roll verkar här i någon mån blekare än i den traditionen.
Märkvärdigt är även östsavolaxarnas andel i denna rörelse. De hade väl kortare väg till Keksholms län, där även fanns svedje- och tjäruskogar att utnyttja. Men man torde ha valt ibland en svårare väg för att vilseleda byråkraterna och deras fordringar. Det västra hållet kändes kanske tryggare än den östra. Ryssland med sin bisarra kultur och sekelgamla hot verkade värre än skogarna i Sverige. Bakom västra gränsen hotade väl det andra fiendelandet Danmark-Norge, men för skogsfinnarna lovade det skydd undan svenska myndigheters krav - och tillfället att visa lojalitet för en ny överhet.
I helhet omfattar flyttningen från Finland till Sverige endast en bråkdel om hela mobiliteten på 1500- och 1600-talen. Utflyttningen från Viborgskarelen åren 1540-1620 riktades mesta dels till Kekshoms län och Ingermanland, men även till mellersta Savolax och endast sju identifierade till Sverige. Före år 1623 flyttade 623 familjer från Viborgskarelen till Ingermanland: ca.400 till Keksholms län, 250 till Savolax och 120 till andra orter i Finland. De potentiella flyttarna till Sverige utgör fem promille av hela hopen. Efter år 1620 räknas Viborgskarelen ha mist över 3740 familjer, om dem nära 1700 till Ingermanland, 1240 till Keksholms län och obekant antal till Baltikum. Sveriges andel utgör et halvt procent av hela hopen.
Mobiliteten i Savolax i dessa årtionden har ingen räknat, men Sverige hade ett ställe inom denna vid sidan av västra och norra grannar. Detsamma angick även Mellersta Finland och Österbotten. Av savolaxarna syns ha flyttat till Sverige över 500 familjer före år 1620 och ca.550 därefter. Det utgör sju procent av hela utflyttningen från Savolax i åren 1620-1700.
Som i föregående har blivit belyst, betäcker denna betraktelse detta fenomen endast delvis. Identifikationen har åtminstone tre faser: den första fasen är säkra, den andra sannolika och den tredje fasen potentiella. En del - jag hoppas majoriteten - har anmärkning av både avfärden och ankomsten. End stor del är bekant endast för avfärden, den tredje delen endast för ankomsten, enligt förteckningen 19. Det finns också en fjärde grupp, som inte har spår i akterna och som vi inte vet någonting om.
Ja, så ser det ut.
In English 
Tervetuloa verkkosivustollemme!
Uutisia
